.:Texter. | .:Artiklar

Jag vill inte tala akademikerspråk
Publicerad: 2004-10-30, Metro

Det finns en sak som jag stör mig nåt så otroligt på. Det är akademikersvenskan. Ni vet den svenskan som talas oftast av svenska, medelålders män med mycket makt.
Jag har verkligen inte fattat vad den är viktig för.
Jag läser just nu på högskolan, där det nästan är ett krav på att man inte får prata vanlig svenska. Är det inte akademikersvenskan som talas eller skrivs bör man hålla käft och skämmas ögonen ur sig. Därefter borde man låsa in sig i sitt rum och lusläsa Svenska Akademiens ordlista sida för sida.
Men varför? För vem är det vi ska lära oss detta? För att vi ska känna oss mäktiga? För att vi ska känna att vi faktiskt kan mer än folk som inte har fattat vad ord som ”åläggas” och ”retroaktivt” betyder? Varför inte säga befallning eller i efterhand i stället? Eller för att vi lättare ska kunna tala över huvudet på folk? Där har vi det! Det är något jag har tänkt ett tag på … varför pratar inte politikerna svenska? Vad är det de säger egentligen?
Politiker är folkvalda, alltså valda av folket, och ska jobba för folket. Men varför talar de inte till folket på folkets språk? Hur skulle det se ut om någon i riksdagen helt plötsligt skulle börja prata Rinkebysvenska? Hur kommer det sig att akademikersvenskan ses som ett bra ”språk” medan Rinkebysvenskan ses som ett dåligt? Är det för att det talas av fel sorts personer? När vi ändå är inne på banan att tala så allmänheten inte förstår så kan vi väl lika gärna börja prata rövarspråket?

Jag kan för allt i världen inte förstå varför folk envisas med att prata ett språk som stora delar av Sveriges befolkning inte förstår. Detta språk delar upp folk i gruppen som kan och bestämmer, och
gruppen som inte kan och är passiva.
Sedan har vi ju dessa myndighetspapper som gör en yr bara man tittar på dem. Medborgarkontoren stormas av personer som inte förstår vad som står på deras papper. Ska medborgarkontoren verkligen behöva fungera som en översättningscentral från en typ av svenska till en annan? Borde det inte bara vara lättare att skriva det på ett förståeligt språk?

Nu kanske vissa tror att detta bara är ett problem för mig och andra invandrare, men så är verkligen inte fallet. Mina svenska klasskamrater kämpar lika hårt med kurslitteraturen som jag gör för att försöka förstå den utan att slå upp vartenda ord i ordlistan. Det är dags att akademikerfolket börjar förstå att alla svenskar inte har en högskole- eller universitetsexamen.
Jag tror bestämt att jag klarar mig utan dessa kukförlängare till ord som får en att känna sig större än andra.
En dialog handlar inte om att framhäva sig själv och sina kunskaper, eller att trycka ned någon annan, det handlar om att göra sig förstådd.

Nabila Abdul Fattah