.:Texter. | .:Artiklar

Svenskt monopol på ”bra normer”
Publicerad: 2004-10-05, Metro

Jag satt och tittade en kväll på ”Kalla fakta” som handlade om familjen Gueblaouis situation. Deras son Rabie gick inte upp tillräckligt i vikt, så föräldrarna blev som vilken annan förälder som helst oroliga och tog med honom till barnavårdscentralen för att se vad som var fel.
Föräldrarna misstänkte att sonen var mjölkallergiker, vilket är vanligt särskilt bland människor från Mellanöstern. Av någon konstig anledning, som de ansvariga inte kunde förklara, tyckte man på barnavårdscentralen att det var föräldrarnas fel att barnet inte gick upp i vikt. Föräldrarna fick först veta att det var de som bar skulden. Sedan fick de se sin son tvångsomhändertas. Mamman betraktades som begåvningshandikappad för att hon inte fattade svenska och pappan ansågs i sin förtvivlan vara aggressiv. Jag skulle vilja se den förälder som inte reagerar känslomässigt när hans eller hennes barn tvångsomhändertas. Är det en bra förälder?

Barnet fick bo på ett barnhem tillsammans med sin pappa där vårdarna och psykologerna kom fram till att han ”inte betedde sig svenskt”.
Jaha. Så här kommer min fråga: Hur fan beter man sig svenskt?
Menar de att invandrare inte kan ta hand om sina barn? Menar de att bara för att man heter Svensson i efternamn är det en garanti för att man uppfostrar sina barn bättre? Menar de att alla invandrarbarn och inga svenska barn är vanskötta? Är det ett ”svenskt” beteende att ta hand om och älska sitt barn? Eller är det ett ”svenskt” beteende att oroa sig för att ens barn inte går upp i vikt och ta det till BVC för att kolla hur det mår?

När svenskar misshandlar sina barn, blir de invandrare då? När invandrare tar hand om sina barn – räknas de som svenskar då? Är det det som räknas för att man ska bli svensk? ”Om du tar hand om dina barn så blir du svensk, annars är du invandrare”.
Helt jävla seriöst nu. Välutbildade människor som psykologer, socialassistenter och vårdare har verkligen inte råd med ett sådant här misstag. Om de av alla människor inte klarar av att se skillnad på barn som verkligen blir vanskötta och dem som inte blir det är vi i Sverige riktigt jävla illa ute. Det snackades även om svenska normer. Föräldrarna skulle rätta sig efter ”svenska normer”
för att bli bra föräldrar. Menar de att det är en svensk norm att inte vanvårda sitt barn och en invandrarnorm att göra det? Jag som hela tiden trott att det var en mänsklig norm. Svenskarna har väl för fan inte patent på ”bra normer”. Eller?
Är inte detta resonemang orättvist mot de svenska barn som behandlas illa av sina föräldrar? Är inte det ett lika allvarligt problem? Tänker de ”nämen barnets föräldrar är ju svenskar – de förstår de svenska normerna, därför är de bra”?
Vad är den verkliga anledningen till att man tvångsomhändertar invandrarbarn sex gånger mer än svenska barn? Är det för att man inte behandlar sina barn tillräckligt bra – eller är det för att man inte behandlar sina barn tillräckligt ”svenskt”?

Nabila Abdul Fattah