.:Texter. | .:Artiklar

Vi tar deras praktikplatser
Publicerad: 2004-06-29, Metro

Jag är fortfarande ganska ung och det är mycket jag inte förstår. Detta är en av många saker:
Vi blattar kommer hit till Sverige och rasisterna gnäller över att vi tar deras jobb. Okej. Jag hade också blivit lite småkinkig ifall jag bodde
i ett land där en massa folk kom och snodde det som egentligen var menat för mig. Fast sedan frågar jag mig: Hur kommer det sig att väldigt många invandrare jag känner inte har något jobb? Det är ju någonting som inte går ihop här.
En kvinna vars son har gått bort i en tragisk bilolycka går till arbetsförmedlingen och säger att hon vill ha ett jobb. Hon orkar inte sitta hemma och stirra in i väggen och älta minnet av sin avlidne son.
Arbetsförmedlingen säger att ifall hon själv hittar ett jobb kan de fixa det till henne. Hon kommer tillbaka ett tag senare med en massa jobb hon skulle passa för. Jobb som städare och diskare.
Då säger de att hon inte ska ta jobben för att det finns nämligen en praktikplats till henne! Ja! Praktik! Den var ju ny. Precis som hon och andra invandrare slussats som boskap från EU-land till EU-land slussas de nu mellan Ams och olika praktikplatser.

Ifall rasisterna hade sagt att vi invandrare tar alla deras praktikplatser hade jag hållit med. Vi får ju inget annat!
Den största gruppen invandrare som är arbetslösa är akademiker. I Sverige har vi världens mest välutbildade taxichaffisar och pizzabagare. Fast det kan ju å andra sidan också vara bra.
Ifall du någon gång skulle sitta och äta pizza och råkar sätta den i halsen skulle nog killen som bakade din pizza för en kvart sedan säkert kunna rädda dig. Eller när du åker taxi hem från jobbet, vad vore bättre än en chaffis som hjälper dig med deklarationen?

När jag var liten var det svårt att hålla reda på var min mamma gjorde praktik för att hon var på så många olika ställen hela tiden. Första gången var det konditori, andra gången äldreboende, tredje gången fritidsgård, fjärde gången restaurang och så vidare. Tiden emellan satt hon antingen hemma och gjorde ingenting eller gick i skolan. För man måste ju kunna jättebra svenska för att diska eller städa.
Hur kommer det sig att när kvinnan som jag berättade om tidigare hittade jobb själv blev hon rekommenderad av arbetsförmedlingen att inte söka utan i stället ta en praktikplats? Kvinnan är fortfarande lite deprimerad över sin sons död och behöver terapi, vilket kostar pengar, vilket man tjänar genom jobb, vilket hon försökte göra.
Hon vill inte vara en börda för samhället och hon vet att ett jobb och en bra dagsrutin kan få henne att må bättre. Varför får hon inte den chansen då? Och inte bara hon. Varför får invandrare inte chansen att söka jobb utan rekommenderas att söka en praktikplats i stället?
Vilka är det som tjänar på att invandrare bara praktiserar? Ja, inte är det invandrarna. Har svenska akademiker samma problem?
Kan någon förklara för mig? När jag går ut högskolan så vill jag ju kunna få ett jobb … Helst alltså.

Nabila Abdul Fattah